En svensk klassiker

Jomensåatt...jag har ju till sist börjat med min klassiker! Efter förra årets löparproblem och ändrade planer har jag genomfört det där Öppna spåret i slutet av februari, som den första av de 4 tävlingarna! Platserna till "riktiga" Vasaloppet tog ju slut på 11 dagar förra året och efter funderingar på om jag skulle vara kall och sikta på att hitta platser närmare vasaloppet eller i stället boka plats till Öppet spår, blev det det senare. Jag fick med mej tre till från byn och vi samåkte ner och bodde hos U's supertrevliga bror med sambo i Nusnäs. Jag hade börjat med skidträningen i mitten av december, då snön dröjde ända tills dess och därefter fått ihop dryga 30 mil. Hade helst velat få ihop mer än 50, men envisa förkylningar och annat satte stopp för träningen i perioder. Tyckte ändå att jag fått koll på tekniken och upplevde en väsentlig förbättring från förra året. Dessutom hade jag åkt till Orsa en långhelg med Gotlands-Karin och fyra tjejer till på skidläger i slutet av januari. Mycket trevligt och givande!

Vallade skidorna själv med Swix lågflour-valla och lade på fler varv än jag kunde hålla räkningen på, med sickling och borstning emellan varje varv. Fästet lade jag på kvällen innan loppet. Vi hade fixat boende på Försgården på gångavstånd från starten i Berga by. Klev upp kl 05 och förvånades av att det redan då ringlade sig långa köer med bilar in på parkeringen till starten. Vi åt snabbt frukost men var ändå inte vid starten förrän kvart över sex, och då var startfältet fyllt till hälften...inte riktigt den start vi tänkt oss, men det var bara att gilla läget. 

Jag tappade en truga i första långa backen, men fick en ny i Smågan (1a kontrollen), kände mej stark till Mångsbodarna (2a kontrollen) då det var mest stakning på platta och svagt nerförslutande partier. Kände tidigt att jag inte hade nåt vidare fäste, och värre blev det... I backarna upp mot Risberg lade jag på mer fästvalla av den enda vallan jag hade med mej. Det var mycket varmare än vad som förväntats och jag hade bara valla för mellan -3 - -8 grader och redan då var det plusgrader. Kämpade vidare och i Evertsberg (4e kontrollen) blev jag intervjuad av SVT Gävledala. Där lade jag på extra tjockt fästlager, men i första backen efteråt hade jag ändå inget fäste. Frustrerande! Nerförsbackarna gick smidigt och var det som räddade mina armar, då de fick vila lite. Annars var det bara till att staka där det gick och saxa gående uppför alla backar. Efter Oxberg kändes det mentalt bättre igen, då det nu kändes att kilometrarna räknades ner till mål, men jag hade fortfarande inget fäste. Loppets värsta sjunk kom 1 km innan Hökberg, då jag i de långa uppförsbackarna lade på mer och mer fästvalla (som ändå inte fungerade) och tog helt slut. Jag ställde mej vid sidan av spåret och lät tårarna droppa ner på skidorna och tankar på att ge upp kom för mej. Jag var verkligen helt tömd på energi och det kändes som att det inte spelade någon roll. Stod väl så i ca 1 minut och grät...men drack sedan lite vatten och gaskade upp mej. Det var ju ändå bara 1 km kvar till kontrollen! Med nyfunna krafter stakade jag vidare och lämnade äntligen in skidorna vid valla hjälpen! Där fick jag klistervalla och jäklar vilket fäste! Det var som att jag fick en raket i baken och kände mej så stark igen. Där var några extra kontroller, av Stadium och Volkswagen innan sista kontrollen i Eldris, och de där chokladbollarna i bil-tältet jag skidrade igenom var nog de godaste jag någonsin ätit! =)

Vilken härlig känsla det var att gå i mål, och jag klarade mej precis under min egen satta gräns på nio timmar, trots att jag fått staka i 7 mil utan fäste. Hade redan bestämt mej under loppet att jag vill åka igen och till nästa år siktar jag på det riktiga Vasaloppet!

Skidåkning i påsktider

Påsk-tid är för oss fjäll-tid. Och de senaste 7 åren har vi varit i stugan...eller i husvagnen vid stugan (under de tre åren vi höll på att bygga). I år med en veckas sällskap av min bror och brorsdotter C, några gemensamma dagar med mamsen och hennes R samt med Urbans föräldrar (som övertog sängplatserna efter brorsan som flög hem igår). Vädret har varit minst sagt varierande, med både snö och blåst, lite sol emellanåt och annars vitt, vitt, vitt. Det var länge sedan vi åkt så mycket skidor i sååå bra snö! Vi har åkt mest bakom stugan och tolkat upp med skoter, och turats om att njuta av pudret på nervägen...hittat några nya stråk att ta sig ner med mindre träd i vägen. Dessutom har det blivit många åk på baksidan av Laxfjället - med liften upp på topp och sedan rakt ner mot stugan, i alldeles underbar orörd mjukaste snö...! Lycka!! =D

Och lillebror och jag fick två åk från toppen av Kungsliften ända ner till Solkatten på den soligaste dagen i samma underbara orörda fluff-fluff! Baksidan av Kungs ner mot Viterskalet bjuder på en hel del fin åkning. Andra åket stakade vi dessutom upp på den höjd vid transporten där det alltid bildas en hängdriva, och fick de extra höjdmeter som gav mer lutning på åket. SÅ. HIMLA. ROLIGT. Vi hade ett stort leende påklistrat hela eftermiddagen. Vid två åkte vi tillbaka till stugan, hämtade upp Gustav och Urban och avslutade dagen med ännu ett fint åk på baksidan av Laxfjället. En kanon-dag!!!

Gustav och C åkte en förmiddag med oss i backen, annars är det mest G som hängt med oss i off-pisten. Och han börjar bli riktigt duktig. Dessutom är han helt orädd i brantare terräng och har lärt sig att svänga runt snabbt och sedan skråa över backen för att hålla nere farten. Min älskade duktiga pojke!

Svampplockarhelg

I slutet av sommaren planerades denna helg in, en tjej-grej, med svampplockning, bastu, vin och brasa. På Holmön. Sedan dess har den avbokats och flyttats lite hit och dit och slutligen krockade den med käre makens Stockholmsresa. Tur att man har världens bästa svärmor, då! =)

Så turen blev i alla fall av! M och K plockades upp och vi styrde bilen mot färjelägret, efter jobbet på fredagen. Väl där visade det sig att ödet ville annat... Färjan hade gått sönder och en liten ersättningsbåt körde i skytteltrafik. Vi trodde nog att vi kunde komma med nästa tur...men plötsligt dök Kustbevakningen upp. Allvarliga. Beväpnade (!). Och beslagtog den lilla ersättningsbåten! Skyllde på säkerhetsutrustning och viktiga papper och vägrade låta oss på kajen följa med. Snopet, minst sagt!
Inte var det värst för oss som bara hade en nöjestripp för ögonen. Tycker synd om de bofasta på Holmön som upplever hur färjetrafiken havererar om och om igen! =(

Frusna och hungriga hamnade vi i stället i M's släkts fina stuga. Vid havet söder om stan. Det var kolsvart när vi anlände och stjärnorna syntes klart som aldrig förr. Vi värmde oss vid kaminen och åt en god middag. Och när vi vaknade lyste solen på oss! Äntligen! Så det blev en hel del svampplockning, skratt och intressanta samtal med mitt kloka sällskap, vin och god mat. Mycket trevligt! Mer sånt! =)

Dumlemuffins

Vid häromkvällens blogg-läsning ramlade jag över detta recept som jag verkligen måste testa!

Dumlemuffins med vaniljströssel
2 dl socker
125 g smör, rumstempererat
2 ägg
2 tsk vaniljsocker (1/2 tsk vaniljessens)
2 tsk bakpulver
4 1/2 dl mjöl
1 1/2 dl mjölk
12 dumle-kolor

Vaniljströssel
1 dl mjöl
3/4 dl socker
2 tsk vaniljsocker (1/2 tsk vaniljessens)
50 g smält smör

Sätt ugnen på 225.
Vispa socker och smör poröst, tillsätt äggen ett i taget under omrörning.
Blanda vaniljsocker, bakpulver och mjöl. Rör ner mjölblandningen samt mjölk. Blanda till en smet.
Fyll muffinsformarna till hälften med smeten, lägg en dumle-kola i vardera formen.
Blanda alla ingredienser till strösslet och strö detta över muffinsmeten i formarna.
Grädda mitt i ugnen ca 15 minuter.

Nom nom nom!!!

Jakt med spade...

Jag och barnen planerade en liten utflykt till fångstgroparna här i närheten av stugan, och jag berättade för Gustav om hur de använde gropar för att driva ner vilda djur i.

Lite senare hörde jag honom berätta för sin pappa att vi ska på utflykt. Pappan, som inte hört oss tidigare började pedagogiskt förklara;
-"För tusen år sedan hade man inga gevär när man jagade..."
Gustav svarar snabbt;
-"Nä, för då hade dom spadar!!"

=) Är det någon fler än jag som i sitt inre ser för sig hur det stackars djuret i gropen blir ihjälslagen av människor med spadar...!?

Hur som helst så är det blåsigt och gråmulet fortfarande, men vi ser fram emot den utlovade solen och väntar lite med vår expedition. Det mesta av löven har blåst av träden, men enstaka björkar lyser som gula fläckar här och var. Vackert, som alltid!

"Nu fyller jag år!"

Familjens minsting har fyllt tre! Och jag tror nog att vi lyckats förvirra honom rejält med att fira honom flera gånger om... Först med frukost på sängen, ja-må-han-leva och största paketet på självaste dagen. Några dagar senare med en massa släktingar (som på bilden får representeras av mormor =) och en himla massa fina paket! Och så slutligen med hans 4 bästisar från byn med ett eftermiddagskalas efter förskolan. Dagarna däremellan och efteråt har han upprepat "Nu fyller jag år!" ett antal gånger...men han lär väl snart inse att kalasandet inte fortsätter längre än så här. Ballongerna och flaggspelet är nedtagna, go-fikat uppätet men presenterna har han kvar och leker med, väldigt nöjd! =)

Hurra hurra för världens bästa Herman!!!

Dags att uppdatera lite...

Ser att pojkarnas ålder behöver justeras lite...Gurra blev ju 6 år i juli och Herman blir 3 om en vecka. I sommar har det ju inte blivit nåt bloggande alls! På semesterns första vecka kändes som att jag skulle ha så mycket tid till det, men vi har gjort en massa annat. =)

 Tillbringat dagar på stranden på Holmön, tillsammans med kusin C och E...

...och tillsammans med farmor, farfar och faster.

 Byggt på bastun i stugan. Så här såg det ut innan vi började...

...och så här när insidan var klar.

 På utsidan har vi satt in fönstren, målat dem, målat fasaden och spikat ribb, och målat igen.

Plus att veden är staplad under stugan, tomten är röjd och städad och virket ordnat i rediga högar.

Gått små fjällturer, korsat vattenfallet ovanför stugan...

...och haft snöbollskrig!

 Besökt kusin C i Lidköping och hälsat på djuren på Borås djurpark.

Regnig och kall blev vår sommar, precis som för de flesta andra som hållit sig kvar inom landets gränser. Och jag gruvar lite inför en lång och mörk vinter, för jag hade nog helst velat få en större sol-och-värme-boost...men men, vad gör man!? Bara att ta en dag i sänder...snart är ju september halvt gången och snön närmar sig. Om den bara kunde falla tidigt, så blir det ju så mycket ljusare och trevligare och så får man ju spänna på sig skidorna...! Vasaloppet hägrar i mars och jag vill hinna åka så mycket som möjligt innan dess. Löpningen blev det ju inget med i sommar, efter jag fick domen "kronisk benhinneinflammation" i maj. Har bara cyklat i sommar (jättekul med min nya fina cykel), och vilat springbenen. Var på återbesök förra veckan hos sjukgymnasten och fick roligt nog ok för att börja testa jogga lite lätt, och de två första passen är gjorda utan smärta. Vågar inte riktigt hoppas på att det kommer funka än, men jag behöver ju inte springa särskilt mycket ändå förrän nästa sommar inför Lidingöloppet. Så all löpning nu är bara bonus och ska verkligen inte pressa fram nåt ont igen!

I sommar har vi byggt bastu både hemma och i stugan! Lovely! Hemma körs den igång flera gånger i veckan och då har det inte ens blivit särskilt kallt ännu. Och i stugan har vi nog bastat mest varje kväll sedan den blev klar. Blir spännande att se hur den kommer fungera i vinter, då den bara är isolerad till hälften...kan bli lite golvkallt...?